Emma Hörnberg

Jag har funderat på en sak, i dag är nämligen stora gråta dagen. Då dagen började med att jag kollade på "allt för min syster" och toklipade hela filmen ungefär. Det var då jag började tänk på människor runt omkring mig. Jag är lyckligt lottad, jag har massor av folk runt omkring mig som älskar mig och jag dom. Jag har världens bäst mamma och svärföräldrar som alltid ställer upp när det än gäller. Jag har en underbar Pappa och tre fantasiska syskon. Jag hade antagligen inte kunnat leva utan lillebror Eric. Att jag sedan har världens bästa partner som är världens bästa pappa till våran son gör ju inte saken sämre, att jag älskar Andreas och Nils mest av allt är inte ens en fråga det är en självklarhet.

Jag ser dom lite som min stjärnhimmel, jag har haft i 14 år en stjärna på den riktiga himmelen som lysser lite extra, det är mormor och morfar. När man tittar upp där ser man den lysa lite extra mycket än alla andra, dom är där!

Men sen har jag även ett par guldkorn runt omkring mig som inte vet om att dom betyder så mycket för mig som dom faktiskt gör. Man borde berätta för folk vad man tycker om dom, en dag är det försent.

Det finns en människa som har tagit en stor plats i mitt hjärta det senaste tiden, som har fått en stjärna på min himmel att lysa lite extra och le lite mer än vanligt. Jag är tacksam för det, väldigt tacksam. Jag håller tummen att stjärnan får lysa lite extra ett bra tag till.

Ett snurrigt inlägg, men på något sätt är det just så mitt liv ser ut. Snurrigt men fullt av stjärnor och guldkorn som förgyller mina dagar. Och att ett liten litet leende från världens sötaste lillkille kan värma så mycket, det är mycket märkligt.

Titta upp mot himmelen där är era stjärnor och vet du dom är alltid där även fast man inte ser dom!

KÄRLEK!