Emma Hörnberg

Solen skoner över Borås i dag. Härligt! Jag hoppas att det håller i sig fram till i kväll då det är "Torsdagskväll" med Adam Tensta. Jag inte den blekaste vem han är mer än att dom hade ett repotag med honom i senaste VR. Så insatt är jag, sökte på honom på Youtube och det är inte speciellt bra heller. Men va fan, det är ju talangjackt innan och massa folk och mys. Om artisten är bra är det helt klart ett stort plus men det är själva stämningen som är så mysig på "Torsdagskvällar". Så en sväng in till stan blir det allt efter jobbet.

Var inne på en tjejs blogg som mamma har lite kontakt med via nätet. Hon skrev att hon var orlolig över sin dotter. Mamma hade svarat på det inlägget och berättade om när jag var sjuk. Hon berättade om när jag stängde in mig i min egen värd, i min egen lilla bubbla. Där ingen fick komma in utan en stor utskällning! Min bubbla var min fristad. Jag spenderade nästa två år i min bubbla, gjorde inget förutom att ligga hemma i sängen och läsa och läsa och läsa eller sitta vid datorn.  I samma veva träffade jag mitt ex, det gjorde nog inte saken så mycket bättre. Jag mådde så dåligt! Jag ville att alla skulle se hur ont jag hade öveallt, men ändå så gömde jag mig för alla. Jag ville att mamma och pappa skulle berätta hur mycket dom älskade mig att dom skulle krama mig men när dom gjorde det så blev jag bara arg arg arg! Jag skrek, bad dom dra åt helvete. Att dom itne förstod att jag inte vill ha något med dom att göra. Det är konstigt det dära.. Då var jag för tjock i mina ögon, då var jag för fet och mådde så jävla dåligt. Nu mår jag bra bättre än vad jag har gjort på väldigt länge. Har dock ett par kilo för mycket på kroppen som gärna får försvinna men jag mår bra.
Jag är lycklig!

Det jag försöker säga är nog att jag mår bra, att jag tror att det var bra att jag fick uppleva det jag gjorde. Att jag fick lite skinn på näsan. Att det hela gjorde så jag kom mig själv nära på något sätt. Det betyder inte att jag vill se ut som jag gör i kroppen i dag. Nej jag behöver gå ner lite i vikt och det ska jag göra med. Men på ett bra sätt och jag ska fortfarande må bra. För det gjorde jag inte. Och genom dn tuffa tiden har jag träffat min älskade Cecilia och min lillasyster. Jag har oxå kommit mamma så mycket närmare. Hon är i dag en av mina bästa vänner och det är jag stolt över. Jag älskar dig mamma!  Utan henne så hade jag inte mått så bra som jag gör i dag! Tack!